Ögon – glaukom

Glaukom (grön starr)   

Det som försvårar en ”bra” överblick kring sjukdomen är att om hunden får vård hos en veterinär som inte är ögonveterinär sänds inget ögonlysningsprotokoll in till SKK. Detta gör att vi har ett stort mörkertal på hundar som blivit diagnostiserade med glaukom. Vi har tacksamt emottagit mail med information från hundägare/uppfödare om en del av dessa hundar. Genom detta har vi förstått att en bättre rapportering behöver komma till kring glaukom. Vi kommer precis som med PRA föra en lista på hemsidan med de sjuka hundarna, även de som man bedömt som ”trolig” diagnos. Vår vädjan till er som har eller har haft en engelsk springer spaniel med glaukom som varit hos en vanlig veterinär och fått diagnosen är att ni svarar på webbformuläret: Inrapportering Glaukomfall med hundens stamtavlenamn och registreringsnummer. Samt att ni med egna ord berättar om sjukdomsförloppet, diagnos och gärna en kopia från veterinären om diagnosen. Om det finns möjlighet vill vi uppmana er som misstänker att er hund lider av glaukom att söka upp en ögonveterinär om detta är genomförbart i en akut situation? På detta vis kan vi lista dessa hundar och få mer kunskap om sjukdomens omfattning och förbättra avelsarbetet så vi minskar risken för nya fall. Även kring glaukom forskas det för att få fram ett DNA-test. Vi undersöker om vi i Springerklubben ev. skulle kunna bidraga /medverka i detta projekt? Precis som med PRA-sjuka hundar så skulle de hundägare som har en springer med glaukom kunna sända in ett blodprov.

Vi vill även uppmuntra uppfödare / hundägare som tänker använda sin hund i avel, att innan parning gonioskopera sin hund. Därefter kan ett tidsintervall på var tredje år vara lämpligt att göra undersökningen.

Glaukom (grön starr) räknas som en allvarlig ögonsjukdom för hunden, detta eftersom glaukom kan leda till att hunden helt förlorar synen på ögat om behandling inte sätts in omgående. Även med behandling kan situationen bli så akut att veterinären tvingas operera bort ögat för att hunden ska slippa stort lidande med svår smärta. Många gånger innebär sjukdomen att hunden får somna in.

Vad beror glaukom på?

De två vanligaste orsakerna till Glaukom hos hund är en missbildning i det s.k. pektinalligamentet som fungerar som ett silsystem för ögat. Eller att avflödet med kammarvätska i ögats kammarvinkeln inte fungerar som det ska. Försämrat avflöde innebär att trycket i ögat ökar, eftersom mer kammarvätska produceras än mängden kammarvätska som transporteras bort från ögat. Näthinnan tål inte högt tryck, även synnerven skadas och ögat kan därför bli blint.

Varför avflödet inte fungerar som det ska finns olika bakgrunder till. Hos en del hundar beror det på att kammarvinkeln är felaktigt utformad. Hos andra är kammarvinkeln korrekt utformad, men utflödet av kammarvätska har minskat på grund av ögoninflammation, ögonskada, tumör eller liknande.

En icke korrekt utformad kammarvinkel är ärftlig och därför mer vanlig hos vissa hundraser än hos andra. Engelsk springer spaniel tillhör en av dessa raser som kan ha ökad risk för felaktigt utformad kammarvinkel. Vid glaukom som är ärftlig drabbas oftast båda ögonen, men sällan samtidigt.

Symptom

Till skillnad från grå starr (katarakt) där problemen ofta utvecklas långsamt över lång tid kan grön starr (glaukom) ha ett mycket hastigt förlopp. Utflödet av kammarvätska ur ögat kan snabbt gå från normalt flöde till farligt låga nivåer och skapa ett mycket skadligt förhöjt tryck i ögat som kräver omedelbar behandling. Grön starr kan uppstå på ena eller bägge ögonen.

Exempel på symptom:

* Rött öga

* Hunden kniper ihop ögat

* Ögat är ”hårt”

* Förstorat öga

* Vidgad/stor pupill, som har slutat reagera på ljus

* Hornhinnan blir dimmig/ser gråaktig ut

* Trycket i ögat kan vara dubbelt så högt som normalt

* Hunden har mycket ont och blir passiv, verkar nedstämd och slö

Diagnos

Veterinären undersöker ögonen och kontrollerar vätsketrycket med en s k tonometer. Vidare undersökningar av ögats insida kan göras med hjälp av olika specialinstrument (såsom oftalmoskop och gonioskop).

Behandling

Om veterinären ställer diagnosen grön starr (glaukom) kan trycksänkande ögondroppar skrivas ut. Om hunden har mycket ont kan även smärtstillande behandling sättas in. Eftersom det är viktigt att snabbt få ned trycket i ögat kan den trycksänkande behandlingen inledas med att hunden läggs in på djurkliniken och får trycksänkande dropp direkt in i blodet istället för ögondroppar. Intensivbehandling av ögat kan krävas för att skydda det mot ytterligare skador innan trycket går ned.

Vid glaukom kommer veterinären också att försök utröna den bakomliggande orsaken till glaukomet och se om det går att behandla. Det kan till exempel röra sig om ögoninflammation, skada eller tumör.

Om det visar sig att orsaken till glaukomet är felaktigt utformad kammarvinkel är det vanligt att denna missbildning finns i bägge ögonen. Förebyggande behandling brukar därför sättas in även för det öga som inte uppvisat några symptom på glaukom

I vissa fall räcker det inte med medicinsk behandling för att få bukt med glaukomet. Om hunden har stora problem med smärta från ögat kan det vara bättre för den att få ögat bortopererat än att fortsätta ha ont.

Förebyggande

Sjukdomen syns inte innan trycket har ökat så en vanlig ögonlysning ger inte diagnos. Undersökning av kammarvinkeln, gonioskopi, är inte heller någon säker metod för att förutsäga om hunden ska få glaukom. Inte heller rutinmässiga tryckmätningar gör att man upptäcker sjukdomen tidigt. Hunden drabbas oftast av glaukom under sina bästa år, 3-5 års ålder.

Ärftlighet

Arv och förvärvade egenskaper samverkar. Arvsgången är ej fastställd men man kan se en familjär nedärvning. Tikar drabbas oftare än hanar. Hunden insjuknar oftast när den är mellan 3-5 år. Glaukom kan vara primär eller sekundär. Den sekundära formen orsakas t ex. av skada eller linsavlossning.

Avla EJ på hund med glaukom. Arbeta med sjukdomen som med *autosomal **recessiv nedärvning.

* Autosomal – hunden har totalt 78 kromosomer varav två är könskromosomer (X- och Y). De övriga 76 kromosomerna kallas för autosomer och är uppdelade i 38 par. Av en individs 76 autosomer kommer 38 från modern och 38 från fadern. Gener som finns på någon av de 38 kromosomparen nedärvs autosomalt och finns således inte på könskromosomerna X eller Y.

**  Recessiv – vikande. Inom genetiken ett arvsanlag som inte är dominant. För att en recessiv genvariant ska komma till uttryck (ge en fenotypisk effekt) krävs att en individ bär på samma allel (genvariant) på båda kromosomerna, en från far och en från mor.